Jag har arbetat som journalist i tre decennier. Under årens lopp har jag skrivit tusentals nyhetsartiklar, reportage och personintervjuer för både radio och dagstidningar.
Under alla dessa år har en fråga förblivit densamma: Hur mycket intervjuar vi kvinnor och hur mycket intervjuar vi män? På vilket sätt lyfts kvinnor fram i nyhetsmedierna och vilka roller har de? Enligt den internationella undersökningen Global Media Monitoring Project (GMMP)* har kvinnornas andel i finländska nyhetsmedier stått stilla. Kvinnornas andel är fortfarande ungefär en tredjedel.
Under årtiondenas lopp har siffran stigit långsamt, trots att samhället omkring oss har blivit mer jämställt. Samma undersökning visar att kvinnor är särskilt representerade i rollen som erfarenhetsexperter samt i nyheter som handlar om familj, omsorg, hälsa och utbildning. Männens röster dominerar däremot när det handlar om makt, samhälleligt beslutsfattande och ekonomi.
Resultatet speglar samhället i stort. I Finland är arbetsmarknaden könssegregerad, hushålls- och omsorgsarbetet faller i högre grad på kvinnor och män avancerar fortfarande oftare än kvinnor till ledande positioner. Och det handlar inte enbart om kön, utan också om ålder.
I nyhetsmedierna är ungdom en fördel: ju yngre en kvinna är, desto större möjlighet har hon att göra sin röst hörd som vanlig medborgare eller som någon som själv upplevt ett visst fenomen. Men sedan sker en dramatisk förändring över en natt. När en kvinna fyller 50 år försvinner hon nästan helt ur medierna. Andelen kvinnor över 50 år i nyhetsmedierna är ynka 16 procent. Det är en otroligt låg och tankeväckande siffra.
Kvinnor i 50-årsåldern befinner sig på toppen av sina karriärer. De har årtionden av arbetslivserfarenhet bakom sig, omfattande erfarenhet, gedigen sakkunskap inom sina områden och perspektiv som gör att de kan förstå frågor som berör både deras bransch och omvärld. Ändå blir de osynliga i offentligheten just när de har som mest att bidra med.
Det är intressant att fråga sig vad som egentligen händer över en natt och varför kvinnor i 50-årsåldern försvinner ur nyheterna, eftersom någon motsvarande förändring inte sker bland män. Vad beror skillnaderna mellan könen i medierna på?
Det finns säkert flera orsaker, och även redaktionerna själva har anledning att se sig i spegeln. Nyhetsarbete sker ofta under tidspress, vilket innebär att de som blir intervjuade ofta är personer som man vet snabbt svarar när nyhetsjournalister ringer. I brådskan är det alltför lätt att ringa den som snabbt och koncist kan formulera sitt budskap.
En annan orsak är att kvinnor oftare än män tackar nej till intervjuer. Det är ett fenomen som jag själv ofta har stött på under min karriär. En kvinna med en lång akademisk utbildning funderar noggrant på om hon verkligen vet tillräckligt mycket om ämnet för att kunna uttala sig om det. Jag måste erkänna att sådana situationer gör mig frustrerad. Kvinnor har ingen anledning att förringa sin egen kompetens och därför avstå från att delta i den offentliga debatten.
Nyhetsmedierna är en plats där man klarar sig med sakkunskap och förmågan att sammanfatta sitt budskap på ett begripligt sätt. Expertis ger i sin tur makt och trovärdighet, något som det lönar sig att ta emot.
På Kaleva vill vi göra vår del för att kvinnors röster och frågor som berör kvinnor ska få större synlighet. Därför ordnar vi diskussionstillfällen under namnet Kokonaista puhetta och producerar en podcast med samma namn. Vi vill bryta föråldrade attityder genom att lyfta fram frågor som berör kvinnors liv. Vi uppmuntrar kvinnor att delta i samhällsdebatten på ett jämlikt och aktivt sätt.
Nästa gång din telefon ringer och en journalist kontaktar dig, tacka ja. Du har kunskap och något att säga som är värt att lyssna på och dela med andra.
Den internationella GMMP-undersökningen genomförs vart femte år och urvalet omfattar nyheter från en dag i olika länders nyhetstidningar och nyhetskanaler. Till nyhetsmedierna hör bland annat landskapstidningar, kvällstidningar, Yle och andra digitala nyhetssajter.
Minna Akimo,
Redaktör