Många kvinnor skulle kunna bli företagare, men funderar fortfarande på saken
Antalet kvinnliga företagare har under de senaste åren varit ganska stabilt: ungefär var tredje företagare i Finland är kvinna. Företagande är alltså varken något främmande eller skrämmande för kvinnor – kvinnor driver företag. Men något hindrar många från att ta det första steget, och starten skjuts upp.
Var finns kvinnliga företagare – och var finns de inte?
I Finland är kvinnligt företagande ofta småskaligt och koncentrerat till servicebranscher, expertarbete, välmående och vardagstjänster. Det är branscher där värde skapas, men som mer sällan hamnar i rubrikerna.
Inom tillväxtföretag och exportverksamhet är kvinnor fortfarande färre, likaså bland företagare som anställer. Inte för att kvinnor saknar kompetens eller mod, utan för att spelreglerna för företagande fortfarande gynnar snabb, kapitalintensiv tillväxt och stora risker, något som inte passar alla livssituationer.
Vad behöver förändras för att fler kvinnor ska bli företagare?
Finländare har blivit mer positivt inställda till företagande, men många unga och kvinnor vill inte binda sig till heltidsföretagande. Företagande ses som intressant och uppskattat men inte alltid som tryggt.
Entreprenöriella arbetssätt har ökat, och många testar tillfälligt eller vid sidan av annat arbete. När man inte behöver satsa allt på en gång sänks tröskeln. Idag väljer många att verka som företagare i egen takt och prövar om de vågar ta det slutliga steget. Det är just den typen av företagande som lockar där man inte genast behöver anställa, ta lån eller jobba sömnlösa nätter. Det finns gott om berättelser om startup-miljonärer. Däremot får de kvinnor mindre uppmärksamhet som driver lönsamma småföretag, kombinerar företagande med vardagen och växer måttligt men klokt.
När bilden av företagande breddas och känns igenkännbar när det ser ut som “det där kunde vara jag” kan fler kvinnor identifiera sig med den, och företagande blir ett verkligt alternativ.
Trygghet och mod på arbetslivets väg
Företagares sociala trygghet, familjeledighet och situationer som sjukdom är inte sidofrågor, utan centrala faktorer när man beslutar om man vågar ta steget till företagande. Den pensionsreform för företagare som regeringen presenterat gör tryggheten tydligare och mer förutsägbar. Från och med 2028, om företagaren baserar sina pensionsavgifter på sina inkomster, kommer avgifterna att stå i proportion till inkomsterna. Det gör ekonomin lättare att planera.
Kvinnor behöver inte väckas till företagande, intresset och kompetensen finns redan. Det som behövs är lite mer mod, större risktagande och framför allt mer synlighet för kvinnliga företagare. När dessa bitar faller på plats behöver man inte längre undra varför fler kvinnor väljer att bli företagare.
Liisa Hanén: ”Mina vågade språng – och varför jag skulle göra det igen”
När jag ser tillbaka på min karriär och mitt arbetsliv har det inte funnits en tydlig väg, utan snarare en serie medvetna språng in i det okända. Jag har inte byggt min karriär på trygghet, utan på nyfikenhet. Oftare har jag sagt “vi provar” än “vi väntar”.
Det första stora språnget var att flytta till England för att studera media och film och att besluta mig för att stanna där och arbeta. Jag hamnade på BBC i London i flera år. Det var på många sätt ett drömjobb: internationellt, på hög nivå och med ständigt lärande. Samtidigt lärde jag mig att genom att våga ge sig av kan man hamna på platser man aldrig kunnat föreställa sig.
Det andra språnget var att återvända till Finland. Jag lämnade mitt liv i England bakom mig och byggde upp min karriär på nytt inom mediebranschen i Finland. Det stärkte min insikt om att man kan byta riktning, byta land, helt enkelt för att man vill.
Det tredje språnget var det modigaste hittills. Jag blev företagare. Jag byggde mitt arbete som konsult inom media, upphovsrätt och kommunikation. Den fasen lärde mig snabbt att ingen annan kommer att definiera vad du klarar av, din potential växer endast när du använder den. Samtidigt fick jag ta ansvar för min ekonomi på ett helt nytt sätt.
Det fjärde språnget var ännu större. Jag bytte bransch helt och gick in i idrottssektorn. Jag flyttade till Spanien och blev arbetsgivare. Plötsligt byggde jag inte bara mitt eget arbete, utan drev ett större företag i ett främmande land. Det var så krävande att jag inte ens minns allt från den tiden. Men det var också oerhört lärorikt. Jag lärde mig att leva med osäkerhet.
Det femte språnget var inte helt mitt eget val, utan en följd av pandemin. Jag återvände till Finland och stannade upp för att fundera: vad vill jag göra? Var vill jag använda min potential?
Det sjätte språnget ledde till att organisationen Mikro- och ensamföretagare rf grundades. Jag såg ett tydligt behov av en ny organisation och bestämde mig för att bygga den. I det här arbetet kan jag använda allt jag gjort tidigare, kommunikation, företagande och samhällsförståelse och arbeta med något som känns meningsfullt.
När har det känts som mest skrämmande?
Varje gång före hoppet. Men jag har lärt mig att ställa mig själv en fråga: Vad är det värsta som kan hända? Arbetslöshet? Mer lån? Andras kritik?
När man skriver ner sina rädslor inser man något viktigt: inget av det är slutgiltigt. Allt går att ta sig igenom och allt går att lära sig av. Och ofta är de största rädslorna betydligt mindre än de möjligheter man går miste om om man inte vågar. Under resans gång har äkta nätverk, hårt arbete och förmågan att acceptera ofullständighet hjälpt mig. Nätverk handlar inte om att byta visitkort, utan om människor med vilka man kan dela tankar, be om råd och ibland även misslyckas öppet.
Hårt arbete för dig framåt även när allt inte är färdigt och tvivlet börjar smyga sig på. Ofullständighet måste accepteras. När du gör något nytt är du inte genast bra på det, och du vet inte allt och det måste du tåla. Självförtroende byggs genom att göra.
Du är kapabel till vad som helst. Du har en enorm mängd kunskap och kompetens som du kanske inte ens själv ser ännu. Förminska dig inte i förväg. Vänta inte på tillåtelse. Sätt inte upp begränsningar för dig själv som ingen annan har satt. En karriär är inte en rak linje och den behöver inte vara det. Den får vara en serie språng, riktningsförändringar och misstag.
Det viktigaste är att du använder din potential.
Minna Hakkarainen,
Avdelningschef, Ilmarinen
Liisa Hanén,
Verksamhetschef, Myry