Ledarskap i förändring: social hållbarhet förändrar ledarskapet

I kafferummet och vid lunchbordet på Uleåborgs handelskammare förs ofta livliga diskussioner. Idéer flyger, vi skrattar och planerar. Runt bordet sitter främst kvinnor, eftersom vi är en kvinnodominerad arbetsgemenskap. Kommunikation, kundservice, eventproduktion, utbildning och administrativa uppgifter är områden där kvinnor ofta arbetar och söker sig till.

Sedan kliver man in i vårt arrangemang Suurhankeinfo.

I rummet hörs ett jämnt sorl, men majoriteten av deltagarna är män. Trots att Finland enligt många mått är ett av världens mest jämställda länder, har maktstrukturerna i näringslivet fortsatt att vara tydligt mansdominerade. I det finländska näringslivet är kvinnor fortfarande underrepresenterade i högsta ledningen, styrelser och i offentligt inflytande. I Norra Finland, där industri, teknologi, byggande, energi- och gruvsektorn utgör kärnan i näringsstrukturen, är mansdominansen särskilt tydlig.

Forskning visar konsekvent samma sak: mångsidiga team, oavsett om det gäller operativt arbete, ledningsgrupper eller styrelser, fattar bättre beslut och påverkar företagets resultat positivt. Olika perspektiv utmanar antaganden och hjälper till att upptäcka blinda fläckar. Mångfald i utbildning, arbetsliv och kulturell bakgrund berikar teamens arbete ytterligare.

I kvinnodominerade team utvecklas ofta starka samarbetsstrukturer, lyhördhet och förmågan att läsa både situationer och människor. Detta är strategiska kompetenser. Ändå förblir de ofta osynliga när man flyttar sig från samtal till scen, till beslutsfattande eller till den offentliga debatten. Ledarskap har länge setts som en individuell prestation: en stark röst, en tydlig vision eller ett självsäkert uttryck. Men ur ett socialt hållbarhetsperspektiv är relationer och interaktion avgörande, även om de är mindre konkreta och svårare att greppa.

En tydlig trend inom social hållbarhet, som oundvikligen påverkar arbetslivet, är att fokus flyttas från “hårda” till “mjuka” och mindre synliga faktorer. Istället för att enbart fokusera på den fysiska arbetsmiljön lyfts nu exempelvis delaktighet, trygghet, välmående och livskvalitet fram. Socialt hållbara arbetsplatser tar hänsyn till individers olikheter oavsett ålder, kön eller bakgrund. Flexibilitet blir avgörande, men skapar också utmaningar: hur säkerställer vi att arbete och privatliv hålls i balans och att det finns tillräckligt med tid för återhämtning?

Denna förändring utmanar även synen på ledarskap och inflytande. Vem får ordet? Vems röst hörs? Vilka sätt att kommunicera anses trovärdiga?
Om förmågan att bygga förtroende, facilitera dialog och skapa gemensam riktning blir allt viktigare, måste dessa färdigheter erkännas som en central del av ledarskap.

Samtidigt behöver vi granska strukturerna som styr synlighet och makt. Vem bjuds in som talare? Vem sitter i styrelser? Vem får synas som expert i media? Och hur säkerställer vi att kompetens faktiskt tas till vara?

Eftersom mångfald stärker konkurrenskraften är det inte bara en värdering eller ett mål – utan något som kräver konkreta handlingar i vardagen: i rekrytering, val, inbjudningar och möten. Var och en av oss kan påverka vems röst som får höras. Organisationer som tar tillvara hela sin potential lyckas bättre i en föränderlig värld.

I slutändan handlar det inte om motsättningar, utan om balans.
Vi behöver olika sätt att leda, olika röster och olika erfarenheter. När mångfalden från kaffebordets samtal också når de rum där besluten fattas, skapas mer hållbara och effektiva lösningar.

Mari Viirelä
Serviceområdeschef, Uleåborgs handelskammare