Bytet av bransch efter en tuff period ledde till något bättre

Från restaurang- och hotellutbildning till kafé- och restaurangchef. Därefter till undersköterska inom psykiatrin, och nu som arbetsmiljösekreterare på TT Botnia – så ser min karriärväg ut. Den har varit både personlig och givande, inneburit ett byte av bransch, men också kostat mig en utbrändhet. Och lärt mig oerhört mycket om vad som krävs för att orka och trivas på jobbet.

Hur vet man om man trivs på jobbet?

När man har arbetat inom olika branscher i olika roller och, traditionellt sett, på olika nivåer i hierarkin, får man en otroligt bra uppfattning om vilka saker som påverkar orken och trivseln på jobbet mest.

I min nuvarande roll som arbetsmiljösekreterare fungerar jag som en länk mellan kunderna och hela personalen, från sjuksköterskor till läkare och servicechefen. Min trivsel skulle omedelbart försämras om jag var tvungen att oroa mig för samarbetet med någon. När situationen är den omvända, som den är här hos oss, går ingen viktig poäng för patienten eller något skämt som lyser upp dagen förbi osagt.

Ett bra mått är att fundera över

• om det är lätt att skratta med kollegorna och om man ler tillräckligt ofta,

• om man vågar ställa frågor flera gånger eller

• om man är flexibel när vardagens realiteter plötsligt påverkar arbetsdagen?

Det är uppenbart att trivsel inte behöver betyda total glädje eller oändlig frihet. Det avgörande är hur det känns: att arbetsgemenskapen tar energi eller ger energi?

Skapa ditt eget immateriella visitkort genom mikronätverkande

Känns tanken på nätverkande avlägsen? Det är värt att ha en positiv inställning till nätverkande, inte bara för karriären utan också för ditt eget välbefinnande. Nätverkande betyder ju inte bara officiella tillställningar eller LinkedIn, även om det ofta talas om det så. Överraskande små saker, som korta möten och betydelser mellan raderna, är också nätverkande, en viss form av mikronätverkande. I det ögonblicket känns det kanske inte som att ”nu nätverkar jag”, även om det är just dessa saker som bildar ditt eget immateriella visitkort.

Ett bra nätverk påverkar naturligtvis den egna karriärutvecklingen; relationer och det intryck man ger kan leda till ett nytt jobb, en befordran eller en möjlighet till vidareutbildning. I vardagen har det dock en ännu viktigare inverkan på den egna arbetsförmågan, eftersom nätverk stöder arbetsförmågan och utvecklingen i mycket större utsträckning.

En bra arbetsgemenskap är ofta det närmaste professionella nätverket. Det är den som lägger grunden för det professionella självförtroendet. I mitt arbete står människan alltid i centrum, oavsett om det är en kund eller en patient. Jag anser att hierarkin på arbetsplatsen kan och bör ifrågasättas om det leder till bättre vård eller service. Inom vårdsektorn tillbringar undersköterskan mycket tid med patienterna, och för många arbetshälsokunder är arbetshälsosekreteraren den första kontakten. Jag litar på min egen intuition och livserfarenhet och tvekar inte att framföra mina åsikter. På det sättet växer till exempel det professionella självförtroendet, särskilt i en bra arbetsgemenskap.

Beslutsfattande handlar om mod

Man brukar säga att mod inte innebär att man inte är rädd, utan att man vågar ta steget trots rädslan. Jag skulle inte våga ta det steget, jag ser ju inte mig själv som särskilt modig. Jag tror dock att jag har en annan sorts inbyggd mod just för de situationer där det har varit värt att fatta beslut. Mitt mod har alltså bestått i att jag vid rätt tillfälle har vågat fatta beslut som varit till mitt eget bästa.

Kanske känner någon annan igen sig i en situation där arbetsgemenskapen är bra och arbetet känns meningsfullt, men trots det är inte allt bra. Jag tyckte mycket om mitt arbete som förman inom restaurangbranschen; arbetsgemenskapen var verkligen underbar och arbetsdagarna intressanta. Men min orkbarhet var på prov. Mitt i de hektiska åren räckte mina egna resurser helt enkelt inte till. Det insåg jag alldeles för sent och jag kunde inte lämna branschen förrän jag kört rakt in i väggen. Följden blev en allvarlig utbrändhet och en lång sjukskrivning.

”Byte av bransch kunde säkert ha skett på ett lite smidigare sätt.”

Efter sjukskrivningen omskolade jag mig och bytte till vårdbranschen. Byte av bransch kunde säkert ha skett på ett lite smidigare sätt, men nu i efterhand tänker jag att det helt enkelt var meningen att det skulle bli så här. Dessutom har jag sedan dess vågat byta jobb inom vårdbranschen, till och med från en bra arbetsplats till en annan. Jag trivdes bra med att arbeta inom psykiatrisk vård och med funktionshindrade, och arbetet kändes meningsfullt. Att lämna ett sådant jobb kräver just mod att fatta beslutet. Det känns dumt att ta en risk och lämna när allt i princip är bra och det är bara mitt hjärta som vill ha något annat.

Utbrändheten ledde till mer än bara sjukskrivning: det tog flera år innan jag orkade arbeta heltid igen. I mitt nuvarande jobb har detta blivit verklighet och, viktigast av allt: utanför en full arbetsvecka räcker energin till resten av livet också. Under årens lopp har jag förstås lärt mig att vara mer uppmärksam på min egen ork också i övrigt.

Jag skulle inte vilja ändra någonting från det förflutna, för vem vet var jag skulle vara då. Mitt nuvarande jobb är som skapat för min personlighet. Det är verkligen mångsidigt och dagarna varierar, och det passar otroligt bra ihop med min kompetens. Det bästa av allt är att vår arbetsgemenskap är helt fantastisk.

Mirva Myllykangas,

TT Botnia