Rohkeus on valinta - ja meissä sitä on
Olen Mari Reinikainen. Yrittäjähenkinen työntekijä jo vuodesta 2000, mutta virallisesti yrittäjäksi ryhdyin vasta vuonna 2025. Olen syntynyt Kalajoella, mutta kokkolalaistunut vuonna 2018. Matkani tähän pisteeseen ei ole ollut suora eikä helppo, mutta juuri se tekee siitä merkityksellisen. Ja minun näköisen.
Työhistoriani on kaikkea muuta kuin yksitoikkoinen. Olen ollut kaupan ja ravintolan arjessa, valmistanut sälekaihtimia tuotantolaitoksessa, toiminut elintarvikealan perheyrityksessä myynnin ja markkinoinnin parissa, (tässä työssä pääsin tekemään ihan kaikk-a) – ja viimeiset yli kahdeksan vuotta olen työskennellyt henkilöstöpalvelualalla. Jokainen työpaikka, jokainen rooli, on opettanut minulle jotakin. Tänään yrittäjänä huomaan, miten arvokasta tuo kokemus on. Se on antanut minulle mm. kyvyn kohdata ihmisiä, ymmärtää erilaisia työympäristöjä ja rakentaa aitoja kumppanuuksia.
Jos minun pitäisi määritellä rohkeus, sanoisin sen olevan kyky tehdä päätöksiä. Ei siksi, että tietäisi varmasti niiden olevan oikeita, vaan siksi, että uskaltaa ottaa askeleen eteenpäin. Liian moni hyvä idea jää pöytälaatikkoon, koska emme uskalla päättää. Eräässä satukirjassa sanottiin: “Rohkeus ei ole luonteenpiirre, vaan se on valinta.” Se lause on jäänyt mieleeni. Rohkeus ei ole synnynnäinen ominaisuus – se on päätös, jonka teemme yhä uudelleen.
Good Fellas on mukana Voimanset-seminaarissa, koska me naiset tarvitsemme tilaa ja ääntä työelämässä. Liian usein olemme hiljaa, vaikka meillä olisi paljon sanottavaa. Tällaiset tapahtumat ovat tärkeitä - ne muistuttavat meitä siitä, että teemme upeaa työtä. Sekä työssä että kotona. Meidän ei tarvitse piilottaa saavutuksiamme tai vähätellä itseämme. Meillä on lupa pitää omasta osaamisestamme tai onnistumisistamme meteliä.
Verkostoituminen on työssäni elintärkeää. Kaikki lähtee kohtaamisesta – siitä, että uskallamme mennä puhumaan, kysymään, kuuntelemaan. Jokainen keskustelu ei johda kauppaan, mutta se voi johtaa johonkin vielä arvokkaampaan: uuteen ideaan, oivallukseen tai ystävyyteen. Rehellisyyden nimissä on sanottava, että verkostoituminen ei ole ollut minulle helppoa. Vaikka olenkin ulospäinsuuntautunut ja äänekäs, kannan mukanani huijarisyndroomaa. Tunnetta siitä, etten ehkä kuulu joukkoon tai osaamiseni ei riitä. Mutta olen oppinut, että harvoin sitä on fiksuin ihminen huoneessa – ja juuri siksi kannattaa kuunnella. Siinä oppii eniten.
Miten olen jaksanut kaiken stressin ja uuden yrityksen pyörittämisen perustamisvuonna? Ystävien, yhtiökumppanien ja läheisten tuki on ollut minulle korvaamatonta. He ovat olleet se turvaverkko, joka on kannatellut silloin, kun oma usko on horjunut. Toivon, että voin olla samanlainen tuki myös muille -ystävilleni, perheelleni, kollegoilleni.
Edellisessä työpaikassani koin, että naiseus oli este etenemiselle. Johtoryhmässä ei ollut enää yhtään naista, ja minulta alkoi loppua usko siihen, että sinne olisi naisilla edes mahdollisuutta päästä. Ehkä olin väärässä. Ehkä en. Mutta se tunne riitti sysäämään minut liikkeelle. Päätin perustaa oman yrityksen - paikan, jossa sukupuoli ei määrittele mahdollisuuksia. Eli sanomattakin taitaa selvää, että meillä Good Fellaksella naisten osaamista ja ääntä arvostetaan.
Toimitusjohtajan roolissa olen joutunut useasti pois omalta mukavuusalueeltani. En ole koskaan nauttinut esiintymisestä, julkisesta puheen pitämistä tai muuten vain valokeilassa olosta. Kamera jännittää, ja omien videoiden katsominen tuntuu vielä mahdottomalta. Mutta teen silti. Teen somea, teen YouTube-videoita, koska uskon, että vain tekemällä voi oppia. Ja virheitä tulee – paljonkin. Mutta juuri niistä oppii eniten. Hyvä johtaja ei ole virheetön, vaan ihminen, joka uskaltaa olla epätäydellinen ja silti yrittää parhaansa.
Tämä on viesti sinulle, joka ehkä epäröit. Sinä olet tarpeeksi. Sinä olet rohkea. Uskalla. Koska aina voi jälkeenpäin ajatella, että tuliko noutaja vai kenties oppia ja onnistumista?
Mari Reinikainen, Toimitusjohtaja Good Fellas
Mod är ett val - och vi har det inom oss
Jag heter Mari Reinikainen. Jag har varit en företagsam arbetstagare sedan 2000, men formellt blev jag företagare först 2025. Jag är född i Kalajoki, men blev kokkolabo 2018. Min resa till denna punkt har inte varit rak eller enkel, men det är just det som gör den betydelsefull. Och den speglar mig.
Min jobbhistorik är allt annat än monotont. Jag har jobbat inom handel och restaurang, tillverkat persienner vid en produktionsanläggning, arbetat med försäljning och marknadsföring i ett familjeföretag inom livsmedelsbranschen (i detta arbete fick jag göra allt möjligt) - och under de senaste mer än åtta åren har jag arbetat inom personalservicebranschen. Varje arbetsplats, varje roll, har lärt mig något. Idag som entreprenör märker jag hur värdefull den erfarenheten är. Den har bland annat gett mig förmågan att möta människor, förstå olika arbetsmiljöer och bygga genuina partnerskap.
Om jag skulle definiera mod, skulle jag säga att det är förmågan att fatta beslut. Inte för att man är säker på att de är alltid rätta, utan för att man vågar ta ett steg framåt. För många bra idéer stannar i skrivbordslådan eftersom vi inte vågar göra beslut.
I en sagobok stod det: ”Mod är inte en karaktärsegenskap, utan det är ett val.” Den meningen har stannat kvar hos mig. Mod är inte en medfödd egenskap - det är ett beslut vi gör om och om igen.
Good Fellas är med på VoimaNaiset-seminariet eftersom vi kvinnor behöver utrymme och en röst i arbetslivet. För ofta är vi tysta, trots att vi har mycket att säga. Sådana här evenemang är viktiga - de påminner oss om att vi gör ett fantastiskt arbete. Både på jobbet och hemma. Vi behöver inte gömma våra prestationer eller förminska oss själva. Vi har rätt att lyfta upp vår kompetens och framgång.
Nätverkande är livsviktigt i mitt arbete. Allt börjar med mötet - att vi vågar gå fram, prata, fråga, lyssna. Varje samtal leder inte till en affär, men det kan leda till något ännu värdefullare: en ny idé, insikt eller vänskap. För att vara ärlig, nätverkande har aldrig varit lätt för mig. Även om jag är utåtriktad och högljudd, bär jag med mig bluffsyndromet. En känsla av att jag kanske inte hör till eller att min kompetens inte räcker till. Men jag har lärt mig att man sällan är den smartaste personen i rummet - och just därför lönar det sig att lyssna. Där lär man sig mest.
Hur har jag orkat med all stress och driva ett nytt företag under första året? Mina vänners, affärspartners och närståendes stöd har varit ovärderligt för mig. De har varit det skyddsnät som burit mig när min egen tro har vacklat. Jag hoppas att jag kan vara likadant stöd för andra - mina vänner, familj och kollegor.
På mitt förra jobb upplevde jag att kvinnlighet var ett hinder för att avancera. Det fanns ingen kvinna kvar i ledningsgruppen, och jag började tappa tron på att kvinnor ens hade en möjlighet att ta sig dit. Kanske hade jag fel. Kanske inte. Men den känslan var tillräcklig för att sätta mig i rörelse. Jag bestämde mig för att starta mitt eget företag - ett ställe där kön inte definierar möjligheterna.
Så det säger sig självklart att vi på Good Fellas värderar kvinnors kompetens och röst.
I rollen som vd har jag flera gånger tvingats lämna min bekvämlighetszon. Jag har aldrig njutit av att uppträda, hålla offentliga tal eller bara vara i rampljuset. Jag blir nervös framför kameran, och att se mina egna videor känns fortfarande omöjligt. Men jag gör det ändå. Jag gör sociala medier, jag gör YouTube-videor eftersom jag tror att man kan lära sig bara genom att göra. Och fel kommer - många. Men det är just från dem man lär sig mest. En bra ledare är inte felfri, utan en person som vågar vara ofullkomlig men ändå försöker sitt bästa. Detta är ett meddelande till dig som kanske tvekar. Du är tillräcklig. Du är modig. Våga. För du kan alltid i efterhand tänka: hur gick det fick jag endast problem eller kanske istället lärdom och framgång?
Mari Reinikainen. VD Good Fellas